Det vankas finkel
Finkel är ett ord som dyker upp från barndomens skrymslen längst in i min gamla hjärna. Det förekom i någon form av dryckesvisa som jag hörde och/eller läste. Det var nog mina dagars upphov som tyckte det var roligt att säga: ”Armen i vinkel, nu vankas det finkel” vilket han i sin tur antagligen snappat upp på nå någon tillställning med sina järnvägskollegor i Aringsås.
Finkel är orenat brännvin. Förr kunde ordet också användas mer allmänt om vin av dålig kvalitet. Ordet är egentligen en förenkling av den lågtyska bildningen 'finkeljochen' där finkel kommer av slangordet 'fünkeln', att bränna. 'Jochen'är i sin tur en ombildning av det hebreiska 'jajin', vin. (Hoppas att intresseklubben noterar)
Detta läser jag på Vin & sprithistoriska muséets sida där man uppmanas att ägna några timmar åt spriten(!). Den som är intresserad kan där också lära sig mer om hur exempelvis ord som ”bläcka”, ”nattkröken” och ”whiskypinne” uppkommit och vad de innebär. Det går också att läsa om olika dryckers historia och att hitta recept på t.ex. Caisa Wargs punsch. Och så hittar man snapsvisor att skriva ut till midsommarfesten eller kräftskivan.