Jag är språkvetare. Alla förstår att jag därför inte kan allt om alla språk, inte ens om dem jag verkligen studerat. Hur skulle det ens vara möjligt?
En bildad fransman, en lingvistikprofessor, kan inte alla facktermer, dialekter och språk från olika tider i sitt eget land. Men för att komma till hans nivå skulle jag behöva leva ett extra liv helt enkelt, födas, växa upp och gå i skola på nytt i detta andra land.
Men jag kan förstås bli väldigt duktig för inte vara född i landet. Jag kan låta som en fransman när jag säger vissa fraser, jag kan förvåna med att kunna väldigt specifika ord och i många lägen hänga med, hur fort de än rör talorganen.
Det kan också vara, eller är, väldigt svårt att bedöma hur bra, t.ex. en invandrare, egentligen pratar ditt eget språk. Sällan kan han eller hon yttra mer än en mening förrän du förstår att det inte är en landsman. Personen kanske använder ett uttryck som inte sitter så där hundraprocentigt, en pluraländelse blir fel eller du hör på vissa ljud att de inte kommer riktigt på plats eller att det blir små pauser för ordsökning.
Jag kan försäkra dig att det icke desto mindre kan vara en universitetsutbildad person som bott i Sverige i 30 år och skulle klå dig i 100 språktester av 100 på svenska om Sverige. Man ska därför inte skämmas om man gör fel när man talar ett främmande språk. Det gäller att kommunicera bäst man kan. Fast man kan ju inte styra känslor och autonoma reaktioner.
Själv skämdes jag häromdagen över att jag inte kunnat eller genast förstått ‘bras de fer’ (uttal: ‘bradöfär) på franska utan kom på det i sängen när jag vaknade två dagar senare. Det betyder ‘armbrytning’ och är vad som sägs pågå i republiken Madagaskar mellan presidenten och borgmästaren i huvudstaden.
Kommentarer:
Jag har en arbetskamarat som säger. Har du ont i kindet. Varje gång börjar jag skratta. Tänker på den gamla sketchen med Ormet. Hon har fler sådana ord som hon troligtvis lärt fel. Och hon är helt igenom svenskbördig. /Aurora
Ja, det är förvånansvärt. En tjej i skolan trodde det hette korssten i stället för skorsten. Själv trodde jag det hette igelkotte (igelkott), vilket pinsamt nog min egen dotter påpekade för mig /Cheche
/Ursprungligen i Expressenbloggen Individuellt sett, ca 2009/