Huset mittemot vår lägenhet på Värendsgatan, alltså vår dagliga utsikt åren 52 - 57. Inte så överväldigande vacker syn på detta foto från 2008 då det var till salu. Måste erkänna att jag fick tankar på att det var en försynens avsikt att jag skulle köpa det. Priset var överkomligt. Men så kom tanken på att Alvesta nu inte är Alvesta då, att allt inklusive jag själv förändrats, att jag inte har någon enda bekant där längre och att det faktiskt är ett samhälle som är i minsta laget. Men det skulle ha varit centralt och bra såväl lokalt med affärer och social service som nationellt med tanke på järnvägen och närheten till Göteborg, Köpenhamn och Stockholm.
Ut mot detta hus hade vi vår lilla balkong, på sommaren med balkonglådor och på vintern med fågelbord. Det måste ha varit kallt för jag minns inte bara talgoxar utan också domherrar. Under balkongen fanns en asfaltplan med brunnslock för påfyllning av koks och/eller olja och en ingång till källarvåningen och panncentralen. Vi bodde på andra våningen och vaktmästare Ottosson på bottenvåningen. Högst upp fanns familjen Åkesson med pojkarna Markus och Stefan, den senare tidvis min lekkamrat.
Ut mot detta hus hade vi vår lilla balkong, på sommaren med balkonglådor och på vintern med fågelbord. Det måste ha varit kallt för jag minns inte bara talgoxar utan också domherrar. Under balkongen fanns en asfaltplan med brunnslock för påfyllning av koks och/eller olja och en ingång till källarvåningen och panncentralen. Vi bodde på andra våningen och vaktmästare Ottosson på bottenvåningen. Högst upp fanns familjen Åkesson med pojkarna Markus och Stefan, den senare tidvis min lekkamrat.
För övrigt var det frikostiga gräsytor ut mot Värendsgatan men det lektes inte så mycket på dem. Däremot minns jag att några klasskompisar från Ullas Iselaus klass och jag några gånger tog Villagatan när vi skulle gå till skolan längre bort på Allbogatan. En gång minns jag att vi la armarna om varandras axlar på pojkars vis. Att jag kommer ihåg just det berättar dock mer om mig än om Alvesta tror jag.
En söndagsförmiddag var det nån som hade lagt märke till att det fanns en "fyllehund" i en trädgård på denna Villagata, varpå vi alla som var ute och hörde nyheten gick dit för att kontrollera. Mycket riktigt fanns där en halvt medvetslös yngling, för oss då en farbror, på slänten. En märklig upplevelse för ett barnasinne.
En söndagsförmiddag var det nån som hade lagt märke till att det fanns en "fyllehund" i en trädgård på denna Villagata, varpå vi alla som var ute och hörde nyheten gick dit för att kontrollera. Mycket riktigt fanns där en halvt medvetslös yngling, för oss då en farbror, på slänten. En märklig upplevelse för ett barnasinne.