Tror det var inför julen 1958 som det var ett sådant rysligt tjatande i radio, och kanske på TV, om att man skulle undvika att ringa onödiga samtal under helgen för telefonledningarna behövdes för viktiga samtal till och från ambulanser, polis och andra myndigheter.
Ja, det var en sådan där riktig Bror Duktig-kampanj med darr på stämman och en tår i ögonvrån över den egna godheten.
Men min pappa tog det där på största, eller på alltför stort allvar, och vågade inte ringa när farmor blev sjuk utan slängde sig direkt på tåget från Dalsland till Skåne.
Minns inte om han hann träffa sin mamma som dog strax före nyårsdagen 1959. Tror inte det.
Minns bara att han tyckte det var så hemskt att en grannfru skulle ha sagt "Såja lilla gumman" till farmor i väntan på ambulansen. Så kanske han var med där ändå eller hade han bara fått det vidarebfordrat till sig.
När han kom tillbaka till jobbet råkade hans chef, som var ovetande om dela, till råga på allt säga: - Jaså, Johansson har varit nere i Skåne och slagit klackarna i taket, varpå han föll i gråt, berättade hur det var och skickades hem från jobbet den dagen.
