Ful monumentbyggande fisk

INDIVIDUELLT SETT

FUL FISK BYGGER MONUMENT

Konstnärlig framställning av Silvio Berlusconis själsliv

Italiens premiärminsister Berlusconi verkar nu äntligen inse att han inte kommer att existera för all framtid här i jordelivet och har så smått börjat tänka på vilka som ska kunna efterträda honom. Därför vill han se yngre människor runt omkring sig.

Men ännu spritter det i gubben som av den franska tidningen Le Monde beskrivs som en man som trots ansiktlyftningar och hårimplantat obönhörligen avslöjar sina 72 år. Och sminkning à la Charlotte Nilsson, lackerade naglar som så äcklade Anna Lindh och gubbsjuka manér – han fick ju offentligen be sin 20 år yngre hustru om ursäkt för flirtigt beteende – som väl vår CG och Silvia kan omvittna. Måste man ju tillägga.

Jag kan också föreställa mig en onaturligt livlig mimik och dito gestikulerande åtföljt av snabbt tal och oförmodaded leenden och skratt. Men det är bara vad jag inbillar mig. Måste ringa Carl Gustaf, får inte glömma det!

Nåväl, mycket pekar på att denne pajas som Italien fått dras så länge med ovanpå allt annat elände vill nu bortse helt från den generation i 50-årsåldern som normalt skulle efterträda honom. Kronprinsarna som just har väntat så länge på detta.

I detta syfte och för att gå till eftervärlden vill han nu grunda ett nytt parti med utgångspunkt i sin valallians Forza Italia. det nya partiet ska heta PDL (Frihetsfolket eller något liknande, haha!) och har utlyst en konstituerande kongress fån den 27 till den 29 mars i Rom.

Man ska vara sisådär en 38 år för att kunna backas upp av il cavaliere Silvio, ungefär som en justitieminister vid namn Alfano: Det skulle kunna bli han , lär Silvio ha viskat.

Så här har vi ännu en monumentbyggare över sig själv. Ju tommare hjärnor och ju mindre ideologi desto större moment tycks vara regeln. Behöver jag viska namnen på några ökända diktatorer? Nej, jag tror inte det.

Vad som slog mig under mina två år i Italien var hur uppenbart det var att valaffischerna med Berlusconi var kraftigt retuscherade och hur mycket de påminde om sovjetiska propagandaplakat till färg, form och layout.

Det är ju möjligt att mannen i fråga har någon god egenskap men mina känslor inför honom beskriv bäst i tre ord: förakt, förakt och förakt. Antageligen detsamma han känner inför det italienska folket.

Källa: Le Monde

Skrivet av Ch. den 28 mar 19:12 | Anmäl
Tillhör kategorierna: politik , utrikes , mänskligt , maktmissbruk , psykologi
Kommentarer

Inlägget har 0 kommentarer