En viss kategori av obotliga, välanpassade och forcerade optimister har tendens att uttrycka sig nedlåtande om en annan kategori, nämligen dem som ständigt gnäller över det ena och det andra. Och visst det kan vara tråkigt och enerverande, och ännu mer då för dem är så glada och nöjda och och anser sig leva i den bästa av världar. Men betänk då att helvetet på jorden måste vara inte vara nöjd och glad men behöva låtsas att man är det. Det finns en deckare som hade med det där som tema också. En lycklig, äldre patriark som skriker "Helvetet!" i ren ångest över att han hela tiden måste låtsa att han är så lycklig.
En viss kategori av obotliga, välanpassade och forcerade optimister har tendens att uttrycka sig nedlåtande om en annan kategori, nämligen dem som ständigt gnäller över det ena och det andra. Och visst det kan vara tråkigt och enerverande, och ännu mer då för dem är så glada och nöjda och och anser sig leva i den bästa av världar. Men betänk då att helvetet på jorden måste vara inte vara nöjd och glad men behöva låtsas att man är det. Det finns en deckare som hade med det där som tema också. En lycklig, äldre patriark som skriker "Helvetet!" i ren ångest över att han hela tiden måste låtsa att han är så lycklig.