Du var nog lite nördig, fast bara lite. Ordna böcker och pärmar. Göra adresslistor. Lämna förslag på bättre blanketter till SJ. Du var lite ambitös, tjäna mer, bättre titlar, gå kurser, söka tjänster. En samhällets stöttepelare som tyckte det var spännande att ta genvägar någon gång. Du var verkligen utåtriktad, även om du ibland bara såg dig själv, kunde nog tycka lite synd om dig och se väldigt ledsen ut. Du var känslig och kunde bli sentimental, och stött även om du försökte att inte visa det. Du ville vara bland människor. Prata, skratta, skämta. Om inte stå i centrum så i alla fall vara med på ett hörn och bidra med din beskärda del. Så hade du vuxit upp. Du tyckte om att bli uppmärksammad, uppvaktad på bemärkelsedagar. Du ville vara en i gänget, en grabb bland grabbarna. Väldigt förståndig, lite naiv och ibland skarpsynt, klarsynt och framsynt. Och du var trött redan som barn: gick självmant till sängs tidigare och tyckte även som vuxen om att vila en stund på dagen. Eller många gånger. Du ville vara väldigt snäll och det var du sannerligen. Givmild, tjänstvillig, försökte alltid skapa god stämning, vilket tyvärr ibland missförstods och togs upp fel men ibland fick människor att häpnane utbrista: Göte är väldigt trevlig. Du hade din stolthet och kunde bli tvärarg vilket i sin tur fick andra att bli arga på dig och som du sedan fik ta konsekvenserna av.
Jag är mycket av dig men inte allt.
Kärt barn har många namn: Sixten Blixten Blåöga, Skräddaren, Pjökken, Ögat, der Mittelstürmer, morfar Jinko och säker några som jag inte känner till.
Saknar dig väldigt mycket.