En tanke jag haft länge. Skulle man inte kunna likna varje människa vid en byrå med lika många lådor som personen är år fyllda? I lådorna skulle det då finnas något slags komprimerad tid innehållande minnen av olika valörer och kulörer. Minnen av förnimmelser, arbete, nöje, glädje, sorger, oförrätter, kärlek, förväntan, besvikelse, hat. Det går inte att lyfta ut några lådor. De måste alla finnas med tills vi drar vår sista suck.
En del verkar tomma men i dem finns sådant som påverkat och fortfarande påverkar oss. Andra blir tröga att dra ut med tiden. Men de finns där. Gör oss misstrogna, tvivlande, lättrogna, troende, välvilliga, föraktfulla, misströstande, förväntansfulla mot och inför olika fenomen. Gör oss till dem vi är men kanske inte vill vara.
Få har något de kan se i lådan med nr 0 och väldigt lite i den som rymmer händelser från andra levnadsåret. Såvida det inte är något traumatiserande. Ja, lådorna från barndomen får vi ibland skaka och vända på för att det ska komma fram något ur dem. Och det är en faslig oordning i dem.
Vissa senare lådor blir desto mer innehållsrika eller kanske överfyllda medan flera andra har ett nästa osynligt innehåll av rutin och slentrian. De mest förunderliga företeelser ligger dock gömda mellan, under, bakom och i varandra. Vissa skeden framstår klart som i ett magiskt ljusspel.
Vissa år döljer outhärdliga smärtor, svek, namn vi önskar vi kunde glömmer, syner och ord vi vill radera. Där finns också våra egna, pinsamma tillkortakommanden som vi inte kan skylla någon annan. Vi har rätt och slätt varit otillräckliga vid somliga tillfällen men vi har också blivit hånade, förlöjligade, kanske förföljda och undertryckta. Vi har inte kunnat behärska vår vrede eller så har vi svalt den och det är nästan värre.
Minnena må vara osammanhängande eller ej. Vi måste finna ett sätt att hantera dem alla. Inget sätt kan vara helt fel. Det vill jag tro är möjligt och det tror jag är vår uppgift i livet. En uppgift som tyvärr blir olika svår för oss beroende på våra respektive förutsättningar, vår känslighet, omgivning och kanske andra faktorer. I en del fall blir det vårt väsentliga arbete genom livet i andra fall blir denna uppgift som en lätt slöja som bara dansar vid vår sida vart vi går.