Äntligen hemma i Svedala igen! Kom att tänka på att att när jag var barn tyckte jag alltid det var tråkigt att åka hemåt. Det gamla vanliga började kännas igen ju närmare man kom: skogen, husen, marken, snart skulle vardagen börja. Jag ville vara på annan ort alltid.
Nu vid mogen ålder tycker jag mycket om att vara hemma. Det är lugnast så. Man har sina grejer där man la dem sist. Fast jag bryr mig inte så mycket om var "hemma" befinner sig på kartan. Bara att det inte
ska vara för varmt eller för kallt och inte för mycket eller för lite folk. Nu vid mogen ålder tycker jag mycket om att vara hemma. Det är lugnast så. Man har sina grejer där man la dem sist. Fast jag bryr mig inte så mycket om var "hemma" befinner sig på kartan. Bara att det inte
Jag har fyra olika hembygder om jag så vill. Men hemma är där jag för tillfället bor och får vara i fred. Och det hjälper inte hur ofta jag byter bostadsort. Det nya blir så småningom det gamla vanliga dvs. hemma. Tidigare bostadsorter blir i de flesta fall nostalgi.