Interiör från godsexpeditionen i Alvesta, sittande Oskar Löfgren och stående Hammargren, okänt förnamn, om jag inte tar galet fel, båda i tidstypiska kontorskläder och med namn som förefaller mig vara povelramelska exempel på arbetskamrater.
Den röda brädfordrade byggnaden står kvar ännu idag men hur den används vet jag inte. På 50-talet anslöt expeditionen, där tre, fyra personer jobbade samtidigt, till godsmagasinet med en gång eller korridor. De som arbetade på "godsex" som var den kortare benämningen, kallades kontorister. Arbetet bestod, såvitt jag förstår, i att ta betalt av kunder (oftast företagare) som skulle lämna in fraktgods, skriva ut fraktsedlar, svara i telefon och kanske att ha viss kommunikation med godsmagasinet. Plus någon form av bokföring säkert.
Jag var där då och då med pappa, fick "hjälpa till" att stämpla blanketter och fick beröm för att jag gjorde det bättre än vad brukligt var. Ibland följde jag med på pakethållaren efter lunch, ibland gick jag väl dit på egen hand för att vänta. Jag minns att han brukade vissla afoniskt på väg till jobbet.
Pappa hade ofta två telefonsamtal på gång samtidigt och den ena telefonluren väntade då i hans vänstra armhåla omväxlande med att det kom in kunder som han expedierade. Han hade för vana att, särskilt när det blev stressigt, och som för att understryka det korrekta i de besked han gav på olika frågor, "dra i näsan", något som skådespelerskan Margareta Krook småningom lät ingå i sitt realistiska karaktärsskådespeleri. Hur som helst så föranledde detta inhalerande en av kunderna att varje gång fråga: "Du är förkyld Göte? Det är du väl?"
- Jaså är det kronprinsen? kunde någon ibland fråga honom. Och till mig: - Är du mammas eller pappas pojke? En gång stod jag och nynnade utanför expeditionen och en av personalen från magasinet kom förbi och sa: - Jaså, är det tidssignalen? Det var det också fast jag inte varit medveten om det
t