Rapport från ett frukostbord

Efter min frugala måltid bestående av "corn flakes" från Coop och hållbar mjölk med 3,5 % fettinnehåll undrar jag återigen, stillsamt, när mjölkproducenterna slutligen ska förstå att det INTE är absolut tvingande att ha bilder av kor på förpackningarna. Men det måste vara en korporativ tvångstanke. 

Inte för att jag har något emot dessa djur.De kan till och med vara vackra som inslag i en landskapsbild, även om de skiter kopiöst och luktar förskräckligt. Men den ständigt återkommande åsynen av dem tröttar nu efter ett drygt (väldigt drygt) halvsekel. 

De sjunger inte särskilt vackert, min koskräck är obotlig och jag har den här återkommande mardrömmen om att jag ska tvingas gå mellan rader av kohuvuden i en lagård. Plus att jag gång under ett studiebesök (vad var det vi studerade egentligen som vi skulle ha nytta av?) på en mjölkproducerande gård tillbringade nästan en timme i lagården trots att jag bar en stickad tröja som jag sen måste kassera eftersom lukten aldrig gick ur. Så upplevde jag det i alla fall och jag skämdes så mycket att jag inte kramade min fru när jag kom hem. 

Annars var det positiv att djuren kunde gå fritt omkring i lagården, dricka, slicka på salt och klia sig på ryggen när behovet inträffade. Kanske nåt för den svenska skolan att ta efter när det gäller eleverna. Men tillbaka till huvudtemat:

Det är förstås bra om kunderna förstår vad en förpackning innehåller men det räcker ju att skriva det med relativt små bokstäver men tydligt. Kanske på några olika språk, ifall det skulle komma nån turist. Det händer ibland att semestrande utlänningar frågar vad det är i en förpackning i en svensk matvaruaffär.  

Sen står det ju mejeriet fritt att dekorera förpackningen som de vill med konst, foton, girlanger eller bara ett smakfullt färgmönster. Jag är dock tacksam att de förnumstiga och klämkäcka texterna som nån "duktig" språktant petade ihop och förgäves försökte göra tidsenliga, försvunnit, för det har de väl?

Jag har en dröm: en butik med bara sakliga, smakfullt utformade förpackningar utan grälla färger och skrikande bokstäver. Jag har en dröm: förpackningspurism. Men därför inte det grå (eller blå, eller gröna) konsumsverige tillbaka. Nej, nej, nej, bort det. Jag har en dröm: en vackrare värld helt enkelt! Vacker men inte påver.