Image may be NSFW.
Clik here to view.
Vi blir, som sig bör, allt färre som kommer ihåg att vi elever i folkskolan ända fram på 50-talet hade riktiga bläckpennor som doppades i bläckhorn fyllda med bläck. Sedan kunde man skriva ett par tre ord innan det var dags att doppa på nytt osv. Men innan man vände sida eller slog ihop skrivhäftet var det viktigt att man dabbade lätt med "läskpapper" (ett slags absorberande papperskvalitet) över den den skrivna sidan. Annars kunde allt det man mödosamt plitat ihop flyta ut och i värsta fall bli oläsligt. Ja, det var en riktig ritual, ett slags gesternas dans. Allt detta skedde sittandes i en sådan där gammaldags skolmöbel som vare en kombinerad bänk och stol. Det fanns också sådana med åtskild stol och det fanns dubbelbänkar för två elever. Bänken hade ett lock över ett utrymme för skolböcker och annat man behövde- Ett lock som lutade lagom bekvämt och kunde lyftas upp och öppnas vid den sida där eleven satt. I andra änden av bänken ett mindre pennfack med ett runt, djupare utrymme som var lagom stort för ett bläckhorn. Över pennfacket och bläckhornshållaren ett annat mindre lock som kunde fällas upp separat. Det var omöjligt, att inte ha bläck på fingrarna, och ibland på andra ställen förmodar jag, efter att ha utfört sådana skrivövningar. Vi skrev dock inte med fågelfjädrar på min tid. Så gammal är jag inte. Inte heller behövde vi stå upp när vi svarade på frågor. Dock hade vi vissa gånger gymnastikövningar i själva skolsalen. Mycket enkla sådana: armar uppåt sträck osv.
Clik here to view.
Vi blir, som sig bör, allt färre som kommer ihåg att vi elever i folkskolan ända fram på 50-talet hade riktiga bläckpennor som doppades i bläckhorn fyllda med bläck. Sedan kunde man skriva ett par tre ord innan det var dags att doppa på nytt osv. Men innan man vände sida eller slog ihop skrivhäftet var det viktigt att man dabbade lätt med "läskpapper" (ett slags absorberande papperskvalitet) över den den skrivna sidan. Annars kunde allt det man mödosamt plitat ihop flyta ut och i värsta fall bli oläsligt. Ja, det var en riktig ritual, ett slags gesternas dans. Allt detta skedde sittandes i en sådan där gammaldags skolmöbel som vare en kombinerad bänk och stol. Det fanns också sådana med åtskild stol och det fanns dubbelbänkar för två elever. Bänken hade ett lock över ett utrymme för skolböcker och annat man behövde- Ett lock som lutade lagom bekvämt och kunde lyftas upp och öppnas vid den sida där eleven satt. I andra änden av bänken ett mindre pennfack med ett runt, djupare utrymme som var lagom stort för ett bläckhorn. Över pennfacket och bläckhornshållaren ett annat mindre lock som kunde fällas upp separat. Det var omöjligt, att inte ha bläck på fingrarna, och ibland på andra ställen förmodar jag, efter att ha utfört sådana skrivövningar. Vi skrev dock inte med fågelfjädrar på min tid. Så gammal är jag inte. Inte heller behövde vi stå upp när vi svarade på frågor. Dock hade vi vissa gånger gymnastikövningar i själva skolsalen. Mycket enkla sådana: armar uppåt sträck osv. 