Våld som våld?
Förlåt, det låter kanske krasst, men låt oss föreställa oss att en relativt kvinnlig man dödar en manhaftigare kvinna. Bara för att visa på vad jag menar i princip och för att hamna lite utanför det stereotypa tänkandet. Det är alltid fel att döda, enligt lagen och enligt mig, det är alltid fel att utöva våld och kränka andra, också detta enligt lagen numera har jag för mig.
Den stora skillnaden mellan ”absolut” fysiskt och dito psykiskt våld är väl att i det förra faller upphör en människa, i det värsta scenariot, oåterkalleligen att dra andan, att tänka, känna, dvs. leva på grund av en annans handlande rent fysiskt mot denne. I det andra fallet tar den misshandlade personen, likaså i det värsta av scenarierna, livet av sig ”för egen hand”, skillnaden är väl att det där kan finnas grader av partiellt liv. Man kan landa på mentalsjukhus, som psykfall, med reducerat känsloliv eller åtminstone skadeskjuten, någonstans utan verkligt liv.
Jag säger inte att det är fel att se det våld som sammanställts så illustrativt i ett lika vackert som tragiskt fotokollage med rubriken Hade kunnat vara din syster, alltså inte att det är fel att lägga könstillhörighetsaspekter på detta. Det ger värdeulla kunskaper som kommer framtida generationer till gagn Men det är inte det enda sättet, och det bör inte vara uteslutande det sätt man ser det på.
Alla dessa kvinnor, liksom deras banemän, var också individer. Ofta fysiskt starkare män mot psykiskt starkare kvinnor vilket inte hindrar att den svage kan döda den starkare. En våldsskadad drabbar ofta någon annan. Eller är vi alla likadana? Eller borde vi kunna lägga mer band på våra respektive starka sidor?
Våld och tvång går hand i hand. De är två olika tillstånd av en och samma substans. Vatten och is. Det är inte bara en könsfråga. Det gjorde inte ont någonstans i kroppen när jag som barn kastade en sten genom en fönsterruta. Men det gjorde ont i själen och gör det fortfarande eftersom det var efter envisa uppmaningar av en två år äldre person. Däremot gjorde det ont i kroppen OCH själen de gånger jag blev örfilad (kvinnor) och den gången jag oväntat fick ett knytnävsslag mot käken (ung man). Så våld kanske är en accelererad form av tvång.
I relationer, familjer, religioner, ideologier, sammanslutningar, länder och gemenskaper utövas det också tvång mot medlemmar och medborgare. Det gäller att inte sticka ut för mycket om man inte vill råka illa ut, det är det som är tvånget, vilket i slutändan kan leda till våld. Resultatet i sin tur är inte lika med tvånget/våldet utan med detta i kombination med den drabbades känslighet/utsatthet.
![]()
