Vad är Sverigedemokrati? Är det en fullständigt utarbetad ideologi eller är det en samling idéer och känslor kring rasism med kritik av flyktingpolitiken som täckmantel? Det första alternativet vill åtminstone jag avföra från dagordningen. Men går det att skilja kritisk inställning till flyktingpolitiken från renodlad rasism? I teorin är det enkelt. Men i realiteten?
I dagens svenska kontext kostar det emellertid på att verkligen se och uttrycka den skillnaden på ett vettigt sett. Skenbart så enkelt som att man "inte anser att något är nyttigt/klokt/bra att genomföra (i viss omfattning)" alternativt inte vill "se eller veta något för att man hyser avoghet/eller hat till detsamma" p.g.a. dess inneboende eller tänkta egenskaper.
Om det skulle ha gällt snabbmatsrestauranger (vi får tänka oss dagens antal multiplicerat med 5, 10, eller 20) skulle alltså kritikerna peka på att det inte är bra för landet och befolkningen att vi ständigt till denna grad frestas äta sådan mat, medan hatarna ("hamburgerrasisterna") skulle vilja förinta eller kasta ut inte bara all sådan mat utan också all utrustning med dem som tillverkar och säljer.
Problemet kan då bli att vissa personer kanske har svårt att avgöra vilket av dessa motiv som är mest drivande för just dem. Men absolut störst problemet blir det om samtliga politiska partier sluter sig samman och gör gällande att kritik snabbmat per automatik också är moraliskt föraktligt hamburgerhat och om ingen därför vågar knysta om att det skulle vara trevligt med ett mer varierat utbud av restaurationer att gå ut och äta på.
Om då bara ett litet, relativt nytt (vegan- ocg vegetarianvänlig) anti-hamburgerparti driver frågan och tack vare etablissemangets kompakta enighet slutligen får stor framgång när hamburgertrötta personer tyst lägger sin röst på dem ja då har vi en situation likanden dagens svenska partipolitik.
Liknelsen haltar och jag är ingen Jesus utan var och en får själv tänka sig fortsättningen och lägga skulden där den finner det lämpligast. Det tråkiga är dock att när "antihamburgarna" dvs. sverigedemokraterna så småningom allt mer kommer till maktens grytor så medför de inte bara ett socialkonservativt och nationalistiskt bagage utan man kan också skymta ränder av ett högerextremt och svenskhetsdyrkande (BBS) ursprung.
Om man sedan, som den svenska wikipediartikeln, påvisar att SD ideologiskt är auktoritär höger men socioekonomiskt har en center- eller center-vänsterposition som betonar statens ansvar för allt, ja då bör det gå kalla kårar längs ryggraden på alla oss som kan sin historia någorlunda. Om inte partiet är nazistiskt så kan det komma att bli en enastående plattform för en kommande nationalsocialistisk regim.
Varför skulle inte förtroendet för de etablerade partierna rasa? Inte någon representant har vågat ta bladet från munnen medan tid var.
Alltför stora förändringar under alltför kort tid skrämmer människor. De vet inte hur de ska reagera. Oavsett om det tar sig formen av ilska, sorg eller vag obehagskänla så borde de ha lyssnats till i stället för att öppet förhånas.
Att folk i det läget röstar på SD går att förstå, att en socialdemokratisk partirepresentant faktiskt övergår till att representera detta parti är svårare men enligt Aftonbladet har det i ett fall gått till enligt nedan. Det krävdes ett krig i Syrien och 5 miljoner flyktingar som samtidigt knackar på Europas och enkannerligen Sveriges port, för att etablissemanget skulle förstå.
Nina är en för ortsborna välkänd socialsekreterare och egenföretagare som tidigare suttit i BUN för (s) men i dag har samma uppdrag för (sd). Det var vid en utbildningskonferens med (s) som frågan om hur man skulle bemöta SD i en debatt togs upp: "Vi skulle inte ta en sakdebatt med SD, för den kunde vi inte vinna. I stället skulle vi manipulera den till att handla om alla människors lika värde och att vi inte vill ha ett vi-och-dom samhälle."
Just detta fick henne att se sitt parti på ett annat sätt. Hon framhåller att partibytet handlade om att värna pengar till välfärden, som sjukvård och omsorg. "Det handlar om våra skattemedel. Då måste man ha en ekonomi i balans: "Jag började förstå att (s) inte är ett verklighetsförankrat parti. Man vill inte göra några förändringar utan tycker att allt ska vara som det alltid har varit, säger hon.
Få personer argumenterar väl numera mot alla människors lika värde, kanske arbetsgivarna och en dekadent överklass/adel (om det fortfarande finns) gärna ser ett samhälle med billig arbetskraft och pigor och drängar att domdera med - men vad har det med invandringen att göra?
Om du röstat på SD redan eller tänkt göra det: jag förstår dig men låt det inte bli en vana. Vi får se fram emot nya självständiga politiker och kanske nya partier med genomtänkta och väl avvägda partiprogram som det inte kompromissas om för maktens skull.
Se vidare artikel i Aftonbladet