Kommer ni ihåg "Dubbel-Nisse"? Alltså ishockeyspelaren Nils Nilsson i dåvarande topplaget Forshaga IF. Det finns också en arkivarie med samma namnkombination.
Funderade en stund på det där med vanliga namn och namnkombinationer. Jag har också känt två stycken Johan Johansson, två Bengt Bengtsson och en Anders Andersson. Hur tänker föräldrarna som bestämmer namnen? Jag utgår från att de inte tycker det låter så illa. Jag har också träffat på en Bert Berter men det är ju inget "sonanamn" som man säger i Småland. Man kan tänka sig många fler liknande "tautologier".
Sen finns det ju också fall där förnamnet och det namn som ligger till grund för efternamnet är olika men båda väldigt vanliga, typ Bengt Nilsson. Vet att de ibland kan bli förvånade på tandläkarmottagningar när det inte alls är den person de förväntar sig som dyker upp. Och så finns det namn bildade med ordet son som är åtminstone relativt ovanliga: Sigurdsson, Ödmansson m fl.
Vanliga namn och namnkombinationer finns också på andra språk förstås: John Smith, Charles Duval etc. Det erfor jag när jag i telefonkatalogen skulle söka en Marcel Ruff i Paris. Men i stället hittade några ifrån Polen invandrade äldre damer som dock bjöd på kaffe och konverserade vänligt. I den fullsatta matsalen på ett hotell i Quito ropade man en gång upp att det var telefon till señor Lopez varvid tre ytterst självmedvetna män reste sig som på kommando och med raska steg gick fram för att ta luren.
Själv har jag alltid varit svag för engelska namn: Cooper, Walker, Cartwright, Grant, Curtis, Cash, Logan, Wayne i kombination med ett kort och klatschight förnamn. Ni kanske läser mellan raderna där. Tror det härrör från den lyckliga men ack så avlägsna tid då man gick omkring med en bunt filmisar som hölls ihop av ett gummiband. Nu börjar jag tycka att det även så kan bli lite andefattigt. Börjar väl äntligen, högt på tiden, mogna till mig något.