Funderar på om jag verkligen gått i livets hårda skola. Eller om jag envetet skolkade från just den för den mjukare tillvaron hemmavid och folk-, real- och gymnasieskolan samt universitets- och högskolevärlden där det enda som gällde var att någorlunda förkovra sig trots dålig eller obefintlig undervisning. Och så kunna komma hem till nybakta bullar på lördagar, eftermiddagslur, lite fotbollslattjande. Kunna ta tag i större personliga projekt och vara förnöjd. Nej, kanske var det så att Livets hårda skola hela tiden väntade tålmodigt. Aldrig hade väl lilla jag en tanke på att bli miljonär vid 30. Jag var en arbetare, en löntagare. Man jobbade utan att räkna på millimetern vad man gjorde. Och så fick man i bästa fall schysst betalt. Men det visade sig att man skulle vara inställsam, läsa koder, uttala mantran, säga vedertagna sanningar, älska ceremonier och låtsas vara lycklig. Ja, livets hårda skola slog verkligen nybörjaren hårt i huvudet. Har inte riktigt fattat det än faktiskt, Boklig lärdom (nåja) och förmåga att fokusera under lång tid är inte det som räknas. Nej det ska vara verbal och social förmåga, rörighet eller rörlighet, ytlighet, undertryckande av egna tankar och följsamhet mot de senaste trenderna.
↧