Så här vill jag inte skriva. Alltså som denne Schulman gör. Småsnällt, småfilosofiskt om "stora frågor". Ändå har jag varit inne på den linjen några gånger. Ja, redan i gymnasiet för 50 år sedan minst. Och även senare årtionden. Det känns pretentiöst, lillgammalt, sökt. Varför blir man inte glad när man hittar någon som är lik? Är det stolthet eller något slags förakt, av mig själv eller av någon eller något. Och just de där "parollerna" eller aforismerna. Erkänner alltså att jag har en liten tendens ditåt men jag tror att jag lyckas hålla tillbaka den. Skulle jag skriva att "alla andra dagar äger Jimmie flaggan..." skulle jag ligga och vrida mig i våndor många nätter framöver och under lång tid. Ett skrivfel kan man rätta men inte sådant. Sentenser och ordspråk är något min själ har svårt att tåla. Schulmans morfar Sven Stolpe eller, för den delen far, Allan Schulman, skulle aldrig ha underlåtit sig till det - heller.
Midsommarafton. Alla andra dagar på året äger Jimmie flaggan, men just i dag är den faktiskt vår.
EXPRESSEN.SE