Melodifestivalen är en audio-visuell "gilla mig för h-e" tävling där alla försöker sticka ut: rök över scengolvet, fläktvind i håret, barfota utsatthet (förlåter bara Sandi Shaw), permanenta bröst- och troschocker, olika former av sexualitet, sex med stativ, extremt överårig eller underårig, gullig, snäll, snygg, tuff, akrobatik, stor show, ensam på scenen, politisk korrekthet, tragiska bakgrundshistorier, rookies och legendarer, systrar och bröder. Har jag glömt något? Cross-dressing är bara det senaste och allting kan inte upprepas i oändlighet. Vilken roll har det tonala? Alla tonkombinationer är redan skrivna och publicerade, allt som kan hända har redan hänt. Så genuint som Tom Pilibi och en visslande Siwan kan det aldrig mer bli. Numera har vi "musik" runt omkring oss alltid och vi måste värja oss mot den. Låt oss få ha egna ostrukturerade tankar för oss själva utan att hela tiden behöva "hålla" på än det ena än det andra. Fy tusan vad länge sen det var grammofontimme på Sveriges Radio Motala Stockholm en gång i om dagen och man såg fram emot de enstaka musikaliska inslagen i Hylands hörna. Nu "stör" musiken bara och är i vägen för det som är intressant. Låt var och en söka sin egen musik i stället för att tvångsmata oss med den.
Kommentar:
Den som lyssnat på SR:Vaken i P3 och P4 om mornarna vet vad det handlar om. Indoktrinering frånanglosachisk musikindustri bortom allt vad SR:s regler för programverksamheten heter, vilket, tycker jag, är speciellt tydligt mellan 04.00-06.00. Även om en och annan bra t.ex. svensk folklig melodi kan slinka igenom - ibland som det verkar av misstag.