Mejl om korrekturläsning

Hej igen,

Problemet med de fel Du hittade i min text är nog att de kan slinka undan ett korrigeringsprogram. Jag skriver i regel först i Word så att dess stavningsprogram

granskar och ger ett grovkorrektur. Sedan klistrar jag in det i vårt publiceringsprogram som inte har något korrekturprogram. Men de funna felen i det aktuella fallet var nog lite för avancerade - eller extra grova, om man vill uttrycka det så - och kunde inte åtgärdas.

Jag menar ju personligen att man inte kan ursäkta skrivfel - det är en brist på respekt för läsaren. Men det är alltså en avvägning när man ska släppa ut en text till publicering. Jag är medveten om att mina texter kan innehålla fel därför att jag uppenbarligen läser in det rätta uttrycket när jag korrekturläser en text. Jag vet inte om det är en felkoppling i min hjärna - för jag har en benägenhet att skriva svag när jag menar stark, skriva Iran när jag menar Irak och det är fatalt i det jobb jag har. Jag försöker bekämpa denna brist men det slinker ibland igenom grodor.

Och jag är uppriktigt tacksam för påpekanden, som Du gjorde.

När det gäller skillnad mellan webbtext och papperstidning vet jag faktiskt inte hur det är, eftersom vi ju inte har något pappersformat. Men jag har förstått det så att även papperstidningarna - som ju av många experter anses vara undergångsdömda - har dragit ner på sin korrekturavdelning eller överlåtit det till de enskilda författarna att kolla texten. Så har jag i alla fall förstått det av kolleger på SVT:s webb som har jobbat på tidning. Men i detta fall kan jag inte uttala mig med säkerhet.

För övrigt har jag precis gått i pension, så mina skrivfel kommer kanske inte att drabba läsarna mer, utom i några undantagsfall då jag kanske hoppar in som extra arbetskraft!

Med vänlig hälsning och än en gång tack för hjälpen!

Bo Inge Andersson