"Att leva är att läsa" brukade jag tycka. Nu ser man dåligt, är äldre, trött och bekväm till naturen. Läsning sker nästan uteslutande på datorn (även av "klassiska, traditionella" och digitaliserade pappersböcker). TV-utbudet är ett opium för folket som jag blivit passivt (tittar inte uppmärksamt eller av verkligt intresse) beroende av. Ett sätt att vila och försjunka i sina egna tankar medan världen repesenterad av TV-utbudet rusar förbi vilket man emellanåt vaknar upp till och förstrött noterar. Då och då verbaliserande någon tanke som dykt upp från ens inre eller som man gissar glädjer någon i omgivningen alternativt en kommentar av världens gång. Vilket får passera som ett slags umgänge.
↧