En artikel i DN får mig att tänka på den gamla socialdemokratiska devisen från kampanjen under folkomröstningen om pensionsfrågan i Sverige 1957: Gärna medalj, men först en rejäl pension! Som också den börjar bli giltig - igen. Men nu snarare: Gärna bättre lön och status men först rimliga arbetsvillkor!
Angående skolan så är det märkligt att det, när det slutligen händer något, ändå verkar vara helt oövertänkt. Det har talats om karriärtjänster i 30 år eller mer! Och så kan man inte hitta på något annat än "förstelärare" som, för att vara lite drastisk, på ett bräde får 5000 mer/månad än sina kollegor för att dricka kaffe med skolledningen. Eller är det inte så?