Det skulle inte vara helt fel att gratulera undertecknad. I morgon ska han nämligen inte gå till jobbet. Det har han visserligen inte gjort på minst 14 år men han (dvs. jag) kom inte på det förrän nu. Så man kan ju då också gratulera till själva hågkomsten. Inte heller ska jag på något gym, springa någon runda i skogen, hälsa på släktingar eller bekanta, hålla föreläsning eller på annat sätt uppträda eller ens deltaga i något socialt liv. Inte någons om helst intellektuell eller fysisk anspänning alltså. Kanske jag översätter lite av gammal vana men det är ju som att andas. Det är man inte ens medveten om så länge den förbannade tekniken fungerar, vilket den inte alltid är fallet. Eller snarare: samarbetet mellan mig och tekniken. Ja, jag kommer nog att vara så lycklig i morgon att jag ska se om jag inte kan försöka få lite långtråkigt en stund så att jag kan tänka en eller annan självständig tanke. Tack för ordet.
