Det var 1958 och det var på Nya Ullevi i Göteborg. Jag var där och Pelé spelade. Något jag i efterhand tvivlat på eftersom jag fått för mig att det var första matchen i gruppspelet. Men det visar sig alltså nu ha varit en kvartsfinal! Och han nätade t.o.m., enda målet.
Vi (pappa och jag) satt rätt långt ner på ena långsidan nära kortsidan. Det tror jag mig veta eftersom jag minns målet (målställningen) ur detta egendomligt perspektiv. Kan dock ha förstärkts av foton och TV i efterhand. Platsen var kanske, eller nog skulle jag vilja säga, medvetet vald av pappa för han hade läst eller hört att Garrincha var hjulbent på ena benet och kobent på det andra och att motståndarna därför blev yra i bollen och nästan sprang upp på läktaren. Det minns jag att han påpekat. Ovan är det dock den walesiske utan den sovjetiske vänsterbacken som förtvivlat försöker fixera bollen med blicken. Men det kan göra det samma. Det sägs ju att Garrincha ofta inte visste vilket lag de spelade mot.
Minns inte mycket och förstod ännu mindre. Skulle fylla 11 om ca två månader. Det gröna gräset. De vågformade läktarna. Egentligen inte spelarna (Garrincha bör ju ha sprungit förbi) och inte heller publiken. Jo men visst nu kommer jag ihåg, det stod en stolpe framför oss som höll upp läktartaket. Där dök det upp ett mycket allvarligt brunt ansikte. Det var nog han.
Annars möjligen avbytarbänken bakifrån. Personer i en grupp som samtalade livligt (nåja lite osvenskt kanske; "på brasilianska", sa pappa kanske, eller sa han "på sitt språk", "på portugisiska" eller "på sydamerikanska") när vi gick ut från Nya Ullevi.