Ovan nämnda stuga eller länga var rödmålad och hade två rum belägna på var sin sida om köket som också var vardagsrum och den plats där man uppehöll sig i sällskap av vedspis, matbord och soffa med arg och slö katt i. Inte röra! Omedelbart innanför ytterdörren fanns det utrymme med en bänk, med tvättfat och plats att vaska sig i det vatten som burits dit från brunnen på Vittserödsgården. Vid naturbehov var det att gå ut på baksidan där det fanns ett "dass". Några trädgårdsodlingar minns jag inte men det bör det ju ha funnits. Vad jag minns är en buske med röda vinbär strax intill husets fönsterlösa baksida. En smaskig överraskning första gången.
Till Vittseröd kunde man ta sig med buss då på 50-talet. Det fanns en busshållplats på genomfartsvägen bara 100 meter bort nerför backen. Det var underligt att stå där och vänta i den till synes stillastående tiden en varm sommardag. När bussen slutligen kom och stannade till verkade det osannolikt. Jag minns att min pappa och jag en gång cyklade från Höör och passerade Munkarps kyrka. Vi kom förbi en eller två kyrkor och jag frågade: - Hur många kyrkor finns det egentligen i Sverige? En annan gång åkte jag dit med bil tillsammans med min dubbelkusin Viking. Mormor bjöd på kotlett och potatis och jag åt två kotletter därtill uppmuntrad av den äldre kusinen.
Besöken i Vittseröd var väl inte alltför ofta förekommande, vi bodde ju inte i närheten, och jag kan inte påstå att jag hade någon nära kontakt med mina morföräldrar. Så var det ofta förr och de hade många barn och ännu fler barnbarn. Mest var det nog sommarbesök men det var en vinter då det låg en snöhög på den lilla "gårdsplanen".
Jag var ute för att fördriva tiden och fick för mig att skotta undan högen till andra sidan den lilla vägen. När det var klart kom morfar ut och gav mig en tvåkrona som tack. Kommer inte håg hans exakta ord. En annan gång var det sommar och jag cyklade omkring på en cykel. Ner till genomfartsvägen där det fanns en mur som jag fick för mig att vila ena foten på varvid två stora byrackor kom rusande mot mig och jag lyckligtvis hade närvaro att lätta därifrån blixtsnabbt - men med hjärtat i halsgropen.
Ännu en annan gång var det en av mammas bröder som parkerat sin bil vid kanten av vägen upp mot Vittseröd gård för att byta däck och därför lyft upp den med domkraft. Nyfiken och klåfingrig var jag där, bilen föll ner och jag fylldes av skräck. När han, Göte bör det ha varit, kom tillbaka, var han emellertid helt lugn. Han bara hissade upp bilen igen. En tredje gång miss jag att jag stod med en kvinnlig kusin ungefär i samma ålder och jo nämnde något om ko-orna, vilket jag förstod men fann egendomligt. Alltså i stället för korna eller kossorna.
En fjärde gång stod jag och väntade tillsammans med med min morbror Åke, Lisas man, åt andra hållet på samma väg där det växte hallonbuskar som vi plockade och mumsade i oss mest för att göra något. Till min förskräckelse sa Åke något i stil med: - Om man ser att det är en mask i hallonet så äter man det inte men ser man den inte smakar det lika gott! Örk! tänkte jag och sen dess har jag varit besatt av hallonrespekt (fast de är så goda).
Jag var ute för att fördriva tiden och fick för mig att skotta undan högen till andra sidan den lilla vägen. När det var klart kom morfar ut och gav mig en tvåkrona som tack. Kommer inte håg hans exakta ord. En annan gång var det sommar och jag cyklade omkring på en cykel. Ner till genomfartsvägen där det fanns en mur som jag fick för mig att vila ena foten på varvid två stora byrackor kom rusande mot mig och jag lyckligtvis hade närvaro att lätta därifrån blixtsnabbt - men med hjärtat i halsgropen.
Ännu en annan gång var det en av mammas bröder som parkerat sin bil vid kanten av vägen upp mot Vittseröd gård för att byta däck och därför lyft upp den med domkraft. Nyfiken och klåfingrig var jag där, bilen föll ner och jag fylldes av skräck. När han, Göte bör det ha varit, kom tillbaka, var han emellertid helt lugn. Han bara hissade upp bilen igen. En tredje gång miss jag att jag stod med en kvinnlig kusin ungefär i samma ålder och jo nämnde något om ko-orna, vilket jag förstod men fann egendomligt. Alltså i stället för korna eller kossorna.
En fjärde gång stod jag och väntade tillsammans med med min morbror Åke, Lisas man, åt andra hållet på samma väg där det växte hallonbuskar som vi plockade och mumsade i oss mest för att göra något. Till min förskräckelse sa Åke något i stil med: - Om man ser att det är en mask i hallonet så äter man det inte men ser man den inte smakar det lika gott! Örk! tänkte jag och sen dess har jag varit besatt av hallonrespekt (fast de är så goda).