Utdrag ur
NÅGRA FRANSKA KARIKATYRISTER
av Charles Baudelaire (1821 - 1867)
Senare blev Pigal en av dem som man uppmärksammade allra mest. Pigals första verk är av ganska gammalt datum och Carle Vernet levde länge. Men i många fall kan man säga att två samtida representerar två olika epoker även om de är tämligen jämnåriga. Fortfarande skickar ju faktiskt denne rolige och milde karikatyrist små tavlor kännetecknad av en oskyldig komik, till våra årliga salonger, trots att M. Biard antagligen finner denna komik synnerligen svag. Det är karaktären och inte åldern som är avgörande och detta gör att Pigal är helt olik Carle Vernet. Hans uttryckssätt tjänar som övergång mellan karikatyren, så som den sistnämnde uppfattade den, och till exempel Charlets modernare karikatyr, vilken jag alldeles strax får anledning att tala om. Charlet, som är av samma tid som Pigal, kan göras till föremål för samma observation: ordet modern har att göra med
 |
| Blodiglar, mina herrar, blodiglar! |
uttryckssättet och inte med tiden. Pigals folkscener är av god klass. Det är inte bara det att deras originalitet är mycket framträdande, inte heller att teckningen är mycket komisk. Pigal är en måttlig komiker men känslan i hans kompositionen är god och exakt. De är vulgära sanningar, men sanningar. Merparten av hans tavlor har målats efter levande livet. Han har använt sig av ett enkelt och blygsamt tillvägagångssätt: han har betraktat och lyssnat, sedan har han berättat. I allmänhet finns det ett stort mått av godmodighet och en viss oskuld i samtliga hans kompositioner: nästan alltid män av folket, populära ordstäv, drinkare, scener från hemmet och särskilt en omedveten förkärlek till gamla typer. Så kan Pigal inte heller, och i det liknar han många andra karikatyrister, uttrycka ungdomen så särskilt bra. Det händer ofta att hans unga människor bär drag av ålderdom. Teckningen som i allmänhet är lätt, är rikare och mer godmodig än Carle Vernets. Nästan hela Pigals förtjänst ligger alltså i en tillförlitlig observationsvana, ett gott minne och en tillfredsställande säkerhet i utförandet; föga eller ingen fantasi, men sunt förnuft. Det är varken den italienska uppsluppenhetens karnevalsartade hänförelse eller engelsmännens ursinniga strävhet. Pigal är en huvudsakligen förnuftig karikatyrist.
Översättning ©Roland Ch. Johansson