Född till politiker?
En bloggarkollega här på Expressen hade för ett tag sedan ett inlägg med rubriken ”Förbjud politiska broilers”. Han menade väl med det att man för att kunna leda vårt arma land på ett vettigt sätt behöver ”ålägga” politiker att tillbringa ett visst antal år i ”verkligheten”. Om jag förstår rätt anser han också att det är just av dessa skäl som inget av de båda blocken är något helt dugligt regeringsalternativ.
Här kommer vi då iofs in på olika definitionsfrågor men jag ger honom delvis rätt. Man bör också betänka att vi som väljare inte har så många alternativ när en politiker väl antagits som kandidat för ett parti. Alternativet skulle vara att starta eget eller att på något sätt ”ta över” ett etabalerat parti. Det senare verkar dock lite väl psykopatiskt.
Men till kärnfrågan: Är våra politiker i någon man att anse som världsfrånvända människor som bara spelar ett spel de lärt sig i unga år? Stirrar vi oss alltför blinda på att exempelvis riksdagen på något sätt ska återspegla olika fördelningar av folket, t.ex. ålder?
Kollegan är tydligen av borgerlig extraktion för han andas djupt och skriver: ”Borgligheten har gett upp. De har gett sossarna den största segern som finns; kopiering. Det finns inget att rösta på längre, bara värlsfrånvända politiska broilers, som beter sig som sossar”.
Jag kan förstå att man kan tycka så men jag kommer själv från vänster och och tycker likaledes att det inte längre finns mycket att rösta på. Man röstar snarare för att undvika det värsta än man röstar på något positivt.
Min upplevelse är ju att det skett en våldsam högerförskjutning sedan 70-talet OCH att partierna längst åt höger liberaliserats, dragit sig något mot den nu längre åt höger liggande mitten, men ändå pass mycket att man på högerflanken lämnat utrymme för partier som Ny Demokrati och Sverigedemokraterna. Allt medan socialisterna letar nya barrikader att storma.
Partierna är alltså mer hopklumpade än någonsin känns det. Alternativen är inte tydliga nog och man upplever att det inte finns något att rösta på.
Jag skulle till exempel kunna tänka mig att rösta på ett icke skattedrivande och pragmatiskt vänsteralternativ eller på ett tydligt icke-flummigt liberalt dito. Skulle kunna växla mellan dem. Men det sahlinska regeringsalternativet verkar i nuläget skrämmande inkompetent och omdömeslöst. Där behövs behövs en helt ny, kanske nygammal typ av politiker.
Det finns uppenbara risker, men också strålande undantag, med att lyfta fram alltför unga politiker som det ofta sker nu för tiden. Tanken är god men som vanligt driver man den för långt.
Om medelåldern för politiker är låt oss säga 51,5 år så innebär väl inte detta ett förtryck av alla som är yngre. En 51-åring har i regel varit såväl 41 som 31, 21, 11 och 1 år. Såvida den (politikern) inte legat i koma någon tid. Nästan alltid har han/hon både barn, barnbarn, föräldrar och hund/katt/sommarstuga!
Han har i bästa fall några andra erfarenheter och känner dem som har det. Visst finns det folk som föds till politiker men det finns de som med- eller motvilligt drivs fram till positioner de inte klarar av. Ingen nämnd ingen glömd! / Ch. den 24 apr 04:02
Skrivet av Ch. den 24 apr 04:02 | Anmäl
Tillhör kategorierna: politik , jämlikhet , inrikes , mänskligt , samhälle
Mycket tänkvärt och speglar väl verkligheten! Vi får önska oss någon (enda) karismatisk (brinnande för sina ideal eller bra skådis) som Tony Blair tidigare eller Obama i USA nu! Våra partier och ledare är ”boring” minst sagt! Hopträngning helt klart verklighetsfrånvaro ja! / Fido den 24 apr 11:18
/Ursprungligen i Expressen-bloggen Individuellt sett, ca 2009/