Religiöst hat och rasism
Nazisterna såg det som en plikt att övervinna naturlig medkänsla för att utföra order som de trodde ha ursprung i högre ideal. Masspsykologisk vetenskap har försökt att förklara sådana handlingar. Boken The Crowd: A Study of the Popular Mind (1895) lär ha haft stort inflytande på Mein Kampf när det gäller propagandatekniker. Mer anmärkningsvärda var rent sadistiska handlingar begångna av medlemmar av Ustasja på serber, tyskar och italienare. T o m tyska SS-officerare blev så bestörta att de agerade för att hindra Ustasja. Men litteraturen om koncentrationsläger beskriver icke desto mindre ett stort antal enskilda sadistiska handlingar, inklusive några som begåtts av kapos.
Martin Luther uppmanade redan i en skrift från 1543 till hård förföljelse av det judiska folket genom att sätta judiska synagogor och skolor i brand, rasera hem och beslagta egendom och pengar. Han hävdade vidare att dessa "giftiga maskar" borde sättas i tvångsarbete eller utvisas för all framtid. Den amerikanske historikern Lucy Dawidowicz konstaterar att det är lätt dra en antisemitisk linje från Luther till Hitler.
En del författare har länkat Förintelsen till kolonialismen. De menar att tekniker under den nyimperialistiska perioden (som koncentrationsläger under boerkriget) och pseudovetenskapliga metoder (t.ex. skriften Essay on the Inequality of the Human Races) hade varit grundläggande för att möjliggöra Förintelsen. Andra författare har benhårt satt sig emot dessa åsikter, grundat på "enhetligheten" i Förintelsen, jämfört med andra folkmord. Michel Foucault spårade också ursprunget till förintelsen och "raspolitiken" i vad han kallade "statsrasism", en del av "biopolitiken".
Slutligen har många pekat på de gamla rötter antisemitismen har i västvärlden allt sedan grundandet av kristendomen. Moderna insatser inom ekumeniken, särskilt av den katolska kyrkan som bett judarna om förlåtelse, görs också för att undvika upprepning av sådana handlingar.